Sitta-på-händerna-dagar

Kelly har gett många år av sitt liv till missbruk. När han så småningom började ta sig ur missbruket och depressionerna som kom tillsammans med det, hade han många, många svåra dagar. Han berättar om det när man träffar honom, och han skriver om det på sina bloggar. Han skriver ofta små ”appreciations” – små uppskattningar eller tacksamhetsbetraktelser över saker han har varit med om i livet. En av dem handlar om de många dagarna i gränslandet mellan svårt missbruk och ett fungerande liv. Han berättar hur att sitta på händerna vissa dagar var det bästa han kunde göra. Om han satt på dem kunde de inte göra situationen värre i alla fall, tänkte han. De kunde inte skaffa droger, inte ta droger, inte skada honom själv mer eller någon annan. Han säger att han har haft många sitta-på-händerna-dagar, och han säger att han kan känna tacksamhet mot dessa dagar. Det var ändå de som tog honom framåt i livet. De dagar när han egentligen inte kände sig alls som någon stor, handlingskraftig människa tog han sig ändå framåt i livet.

Kelly är idag i 50-årsåldern, och uttrycker fortfarande tacksamhet över sina sitta-på-händerna-dagar. Och han berättar att han fortfarande har sådana dagar. Dagar när det bästa han kan göra är att inte göra något som gör saker värre.

Vet du vad Kelly kom att utbilda sig till och arbeta med när han efter alla sina sitta-på-händerna-dagar kom ut ur sitt missbruk? Psykolog och forskare. Han är en av utvecklarna till terapiformen ACT, och en personlig och uppskattad föreläsare, forskare och författare. Jag läser och lär från hans vetenskapliga texter, och jag tar beundrad till mig från hans blogginlägg och föreläsningar. Tyvärr finns inte hans böcker översatta till svenska ännu, men håll tummarna för att någon svensk förläggare åtminstone ger ut hans självhjälpsbok för oro ”Things might go terribly, horribly wrong”.

Läs en av Kelly G. Wilson’s bloggar här.