Hitta det, fixa det

The find it, fix it model of medicine doesn’t work any more.
(Översatt ungefär: ”Hitta det, fixa det”- modellen för sjukvården fungerar inte längre).

Det är västvärldens mindfulness-förespråkare nummer ett, Jon Kabbat-Zinn som säger så i en intervju i den brittiska dagstidningen The Guardian igår 7 april 2013. Han menar att av de problem som vi idag söker läkarvård för så hjälper vår vanliga medicinska vård alltför lite, trots att våra samhällen lägger enorma resurser på den. Och han föreslår ett alternativ.

Jon Kabbat-Zinn har utvecklat en metod som kallas MBSR (Mindfulness-Baserad Stress Reduktion). Den metoden har många gemensamma nämnare med flera andra metoder som får allt större vetenskapligt stöd idag, till exempel Mindfulness-baserad Kognitiv Terapi (MBCT utvecklat av Teasdale & Williams) och Acceptance and Commitment Therapy (ACT utvecklat av Hayes, Wilson & Strosahl). Gemensamt för de här metoderna är att utgångspunkten inte är att vårt normaltillstånd är lycka och total besvärsfrihet i varken kropp eller själ. Utan att det är lite som det är. Och att vi kan göra något av det – få ihop ett bra liv med utgångspunkt i hur det ändå redan är just nu.

Läs den engelsk-språkiga intervjun med Jon Kabbat-Zinn genom att följa länken nedan:

http://www.guardian.co.uk/lifeandstyle/2013/apr/07/zen-buddhism-nhs

(Se även blogginlägget här).

Att skatta sin stress

Hittade lite intressant information på den amerikanska psykologföreningens (APA’s) hemsida om stress.

De hade fått för sig att fråga folk hur mycket stress de i snitt hade upplevt under den senaste månaden på en skala från 0 (lite eller ingen stress) till 10 (mycket stress). Det var intressant nog att se hur svaren fördelade sig prydligt längs en liten linje där yngre rapporterade i genomsnitt högre stressnivåer (5,4) än medelålders (4,7) och äldre (3,7). Men sedan hade de också frågat var och en var de trodde att gränsen för ”hälsosam stress” låg på samma skala. Vad tror du, tror du att vi i olika åldrar eller generationer svarar olika på det?

Jag tyckte det var intressant att se ännu en prydlig linje med de yngsta (18-33-åringar) som trodde att upp till ett snittvärde på 4,0 var hälsosamt, 34-47-åringar snittade 3,8, 48-66-åringar 3,4 och studiens äldsta (över 67 år) tänkte sig en gräns vid 3,0 på den 10-gradiga skalan.

Är det så att vi alltid tänker att bara lite mindre stress än vi har just nu skulle gå bra, liksom jag ofta tror att om jag bara fick en vecka/en timme/fem minuter till på mig att slutföra min uppgift så skulle den bli mycket bättre. Varje åldersgrupp hade ju skattat ett värde strax under sitt eget upplevda värde.

Å andra sidan var diskrepansen mellan upplevd och hälsosam stress störst i gruppen med 34-47-åringar; de var i snitt 1,7 poäng mer stressade jämfört med värdet som de tänker sig gäller för hälsosam stress medan de allra äldsta hade minst skillnad med bara 0.7.

En stor del i varje åldersgrupp (29-39%) upplevde också att stressen hade ökat sedan förra året. Tänk då tyckte åtminstone en 60-70% att deras stress inte hade ökat.

Blir vi nåt klokare av en sån här studie? Vad mäter frågorna egentligen? En sak är i alla fall säkert; folk i snitt upplever sig själva mer stressade än vad de i snitt tror är hälsosamt.

Studien finns beskriven på APA’s hemsida , se http://www.apa.org/news/press/releases/stress/2012/generations.aspx

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter

Synen på psykisk ohälsa

Jag har försökt att skriva ihop mina tankar som väcks av debatten om uppdateringen av vårt diagnossystem för psykisk ohälsa DSM. Men än så länge får jag inte ihop mina ord till ett läsbart inlägg.

Låt mig istället bara kommentera att det här är en mycket viktig debatt, långt större än detaljerna i kriterierna i den uppdaterade versionen. Det handlar om hur vi ser på psykisk ohälsa. Vad är normalt? Vad är onormalt? Hur påverkar förekomsten av en diagnos vårt behov av behandling för den? (Jag har varit inne på detta i tidigare inlägg också).

Kom ihåg att psykiatriska diagnoser inte ”finns” utan är uppfunna av människor i ett försök till en meningsfull gruppering av symptom för att möjliggöra forskning och spridning av forskningen till klinikerna.

Radioprogrammet P1-Morgon har pratat om det nu på morgonen, läs och lyssna här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5408770&play=4363938&playtype=Ljudklipp

 

Det ska ta tid

Vi pratar en hel del om tid och om nuet i terapirummen på Stressmottagningen. Vad vill du lägga din tid här i livet på? Vad är viktigt för dig? Förra veckans bästa sammanfattning kom från en patient som berättade att hon förhåller sig annorlunda till tid nu jämfört med tidigare:

”Förr ville jag bara bli klar så snabbt som möjligt med matlagningen eller vad det var som skulle fixas. Nu får det ta den tid det tar; det ska ta tid.”

Ah, så inspirerande ord! Det som är viktigt för oss och som vi vill lägga tid på – till exempel att ta hand om oss själva och familjen med bra mat – ”får” inte bara lov att ta tid, det ”ska” ta tid!

Medvetet närvarande i vad-du-vill

Här följer ett ljudspår som kan vägleda dig att under drygt sex minuter nyfiket utforska nuet med fokus på något du själv väljer. Du kan till exempel välja att uppmärksamma:

  • ljuden runt omkring dig
  • dina egna kroppsförnimmelser: förnimmelser som dyker upp vartefter, som du kan lägga märke till på de fyra punkterna från en av introduktionsövningarna, de förnimmelser du kan känna kontakt med underlaget, de ställen där du kan lägga märke till dina egna kläder eller de som du kan notera om du låter din uppmärksamhet vandra systematiskt från tårna och uppåt i kroppen så att det blir en kroppskännings-övning (body scan).
  • din egen andning. Följ din andning en stund, till exempel med hjälp av tipsen du övade in med 10 medvetna andetag. Att följa andningen som alltid sker i nuet kallar vi vårt andningsankare!
  • alla dina egna upplevelser såsom de passerar ditt medvetande – tankar, känslor, minnen, bilder, kroppsförnimmelser, handlingsimpulser och så vidare. Jag kallar detta helt enkelt för en observatörsövning – du observerar bara dina egna upplevelser under en stund, istället för svarar på dem eller ens värderar dem. En bra introduktionsövning till detta är till exempel Knackande närvaro.

För alla övningar i medveten närvaro:

  1. För din uppmärksamhet till det som du valt att uppmärksamma.
  2. Undersök det med din nyfikenhet utan att döma eller värdera.
  3. Varje gång som du tappar din uppmärksamhet (och det kommer du att göra många gånger för det är så vårt sinne fungerar), för den tillbaka!

För att lyssna på ljudspåret klicka på -> Närvarande i vad-du-vill

© Kerstin Jeding ℗ BonnierAudio. Stort tack till Frekvens Produktion AB för inspelning och till min ljudboksförläggare Bonnier Audio som möjliggjort hela inspelningen!

Vill du prova fler övningar i medveten närvaro från kerstinjeding.se? Klicka här.
Vill du veta hur du din närvaro och din kontakt med nuet kan hjälpa dig i livet, läs 29 sidor mot stress, 29 sidor mot oro eller 29 sidor mot sömnbesvär. Se här. Teknikerna används också i vår bok Vägen ur utmattningssyndrom, se mer om den här

Tre tre tre – med ljud

Att öva medveten närvaro är lätt – till och med jättelätt! Det enda som krävs är nyfikenhet och din fulla uppmärksamhet. Det här är en enkel introduktionsövning till medveten närvaro som jag kallar 3-3-3. Jag vet inte vem som har hittat på övningen, men skickar en tacksam tanke till honom eller henne! I övningen uppmärksammar man tre saker man ser, hör och känner i tur och ordning. Använd skriftliga instruktioner eller ljudspåret för att öva. Läs mer