Jag har läst Charles Dickens En Julsaga (A Christmas Carol) och blir, som så ofta, fascinerad. Fascinerad av att en berättelse från 1843 fortfarande är så lättläst och fascinerad av att den är så tidsenlig och så giltig för vår samtid också.
Scrooge – urtypen för snåla, griniga människor – genomgår under natten mot jul något som en ACT-terapeut hade refererat till som en upplevelsebaserad övning. Tre våldnader besöker honom och tar med honom att minnas forna jular, att se andra vinklar på den innevarande julen och att se hur framtida jular kan komma att se ut. Scrooge får se julen ur sina egna ögon i olika tider i livet, och han får se julen ur andra människors perspektiv. och inte minst får han se lite av sig själv ur andra människors ögon, och det är en jobbig resa att göra. Han är inte nöjd med särskilt mycket av det han ser och hör.
Sedan får Scrooge samma gåva som du och jag också får, just nu: möjligheten att göra bättre. Möjligheten att från och med nu börja vara mer av de medmänniskorna vi önskar att vi vore gentemot familj, vänner och främlingar.
Gott Nytt År!